×
En del av Stockholms stad
Teatersalongen

En hyllning till Sören Brunes

Av Ulla Kassius, Scenograf och regissör

När jag blev tillfrågad om att göra scenografin till Våra drömmars stad på Kulturhuset Stadsteater tänkte jag. Den skulle Sören Brunes ha gjort!

Han dog våren 2016, men gör sig påmind, han var scenografen som arbetat med allt och alla. Jag såg många av de oförglömliga föreställningarna, Möss och människor, och Aniara på Stockholmsstadsteater, Personkrets på Dramaten. Irinas drömda liv, Hitlers barndom och Besvärliga människor på Unga Klara. Han arbetade på Folkteatern i Göteborg, med Fria Proteatern, med Enskedespelen och på Teater Tribunalen. Han var arkitekt, socialist och scenograf. Han skapade teaterhistoria. När hela Per Anders Fogelströms mäktiga stadserie ska bli teater kommer Sören Brunes att gå vid min sida.

Jag presenterar de första skisserna och de innehåller den ryska konstruktivismen, en målning Den röda kilen och Tatlins torn. Jag tänker, en cylinder, en maskin, tiden som obönhörligt driver oss framåt och lämnar oss på vägen… 

Det ska bli en kollektiv berättelse, hundrafemtio års historia ska gestaltas av fjorton skådespelare på stadsteaters stora scen.

Det kom ett samtal från stora scenen, skenan skall provas. Jag ser smeden Mattias Jonsson en av alla tekniker på Stadsteatern som arbetat nära Sören, han drar runt vagnen på skenan, det är perfekt. Lite senare står jag med snickarna vid vår cylindervägg som har en tydlig framsida och baksida, då säger vännen och snickaren Pelle Wittsäter ”Sören sa alltid att förr hade husen en baksida”.

För första gången ställer vi hela Per Anders Fogelströms stadserie från 1860-1969 på scenen, han har gett röst till de som kämpat och älskat de som var med och skapade staden vi lever i idag. Vi arbetar med att göra teater av böckerna. Det ska bli en kollektiv berättelse, hundrafemtio års historia ska gestaltas av fjorton skådespelare på stadsteaters stora scen. Varje skådespelare ska få huvudrollen i sin karaktärs berättelse. De olika sätten att berätta skall skapa stadens och teaterns historia. I den första boken skriver Fogelström ”Pojken drömde, staden väntade,” i den sista boken står det ”Flickan drömde, världen väntade”. Den flickan skulle vara pensionär idag så det finns fortfarande en direkt länk tillbaka till böckerna, ett litet tag till… Det är teater och det är 2017. Nu kommer nya berättelser vi slutar med ”Vem drömmer? vad väntar?”